En radiatortermostat kostar ett par hundra kronor och sitter fullt synlig på elementet. Ändå hör den till de få komponenter i ett hus där ett utbyte kan betala sig på en eller två uppvärmningssäsonger. Tumregeln är kort: varje grad du sänker inomhustemperaturen minskar energianvändningen för uppvärmning med ungefär fem procent. Mindre känt är att exakt samma siffra står inskriven i Boverkets föreskrifter, där den avgör hur mycket av en kraftigare sänkning som räknas bort igen när huset energideklareras.
Fem procent per grad, och var siffran kommer ifrån
Energimyndigheten formulerar tumregeln kort i Husguiden, under rubriken energismarta vanor och med tillägget att rådet gäller särskilt den som har elvärme: om du sänker värmen inne med en grad minskar din energianvändning för uppvärmning med ungefär fem procent. Det står tillsammans med kortare duschtid och fylld tvättmaskin, alltså bland det som inte kostar något.
Siffran är inte enbart ett hushållsråd. Den återkommer i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om fastställande av byggnadens energianvändning vid normalt brukande och ett normalår, BEN, och där som bindande korrigeringsfaktor. Fem procent gäller dock bara uppvärmningen, inte hela elräkningen, varmvatten, hushållsel och fastighetsel bryr sig inte om var termostaten står.
Termostatens jobb, och slitaget som stoppar det
Mekaniken är enkel. Boverket beskriver hur en termostat monterad på radiatorn känner av rumstemperaturen med en känselkropp som belastar en pigg i ventilen och öppnar eller stänger vattenflödet. Blir det för varmt inomhus, till exempel för att solen ligger på, stryper termostaten värmetillförseln. Nyttan är därför störst i rum med andra värmetillskott: kaminen, solinstrålningen, matlagningen. I ett sovrum på norrsidan gör termostaten mindre väsen av sig än i ett söderläge med stora fönster.
Det är också där komponenten tar stryk. Med tiden slits ventilens kägla så att den läcker lite vatten även när den är stängd, skriver Boverket i Energiguiden, och en termostat som aldrig rörs riskerar att fastna i ett läge. Myndighetens egen kontroll tar ungefär en minut per element:
- Vrid på termostaten. Går det trögt är känselkroppen sannolikt hel.
- Stänger radiatorn inte av sig när du vrider ner kan radiatorventilen ha fastnat.
- Känn efter om radiatorn blir varm över hela ytan. Om bara toppen eller botten värms behöver den luftas, eller så finns ett problem med cirkulationen.
Går termostaterna att rädda är det billigare än att byta dem. Går de inte det är utbytet en av de minsta investeringar en fastighetsägare kan göra, och den hör hemma tidigt i prioriteringen bland energibesparande åtgärder och deras återbetalningstider.
Vad en grad är värd i kronor
Energimyndigheten räknar i Husguiden på ett typhus: en villa från 1940-talet i Linköping, ett plan med källare, 160 kvadratmeter uppvärmd yta varav 80 kvadratmeter boyta, elpanna. Bottenvåningen håller 22 grader, källaren 18. Huset köper 35 000 kilowattimmar om året för uppvärmning och varmvatten, varav drygt 3 000 till varmvatten, kvar för uppvärmningen blir omkring 32 000 kilowattimmar.
I exemplet byts termostaterna och bottenvåningen sänks från 22 till 21 grader, alltså halva den uppvärmda ytan, inte hela huset. Fördelat efter yta faller 16 000 kilowattimmar på bottenvåningen, och fem procent av det blir 800 kilowattimmar om året, med Energimyndighetens elpris på 2,50 kronor per kilowattimme motsvarar det 2 000 kronor. Sannolikt något mer, eftersom en källare på 18 grader förlorar mindre värme per kvadratmeter än bottenvåningen: räkna med 2 000 till 3 000 kronor. I en villa utan sval källare, där hela ytan sänks en grad, pekar samma tumregel i stället mot 1 600 kilowattimmar och 4 000 kronor.
Ställ det mot materialkostnaden. Mekaniska radiatortermostater av vanlig modell, utan separat givare, kostade i juli 2026 mellan 175 och 290 kronor styck i bygghandeln. Ett hus i den storleken har grovt räknat tio till tolv radiatorer, vilket ger runt 1 800 till 3 500 kronor om ägaren byter samtliga själv, mer med rörmokare på plats, men det handlar ändå om högst ett par uppvärmningssäsonger innan bytet är betalt. Ett förbehåll gäller: det förutsätter att de nya termostaterna gör det möjligt att hålla den lägre temperaturen utan att något rum blir för kallt. I ett hus där värmen är ojämnt fördelad går det inte, och då är en injustering av värmesystemet en förutsättning snarare än ett alternativ, vilket är därför Energimyndigheten behandlar termostatbytet och injusteringen som en och samma åtgärd.
Deklarationen räknar bort en del av sänkningen
Här skiljer sig plånboken från betyget. En byggnads energiprestanda uttrycks som ett primärenergital, och för befintliga byggnader bestäms det normalt utifrån uppmätt energi som därefter normaliseras. Boverket beskriver korrigeringen för brukandet som något som omfattar energi till tappvarmvatten, innetemperaturen och internlaster. Normalvärdet står i 3 kap. 4 § BEN: 21 grader i bostäder, med undantag för äldreboenden där 22 grader gäller. Avviker den genomsnittliga lufttemperaturen under uppvärmningssäsongen från normalvärdet med mer än en grad ska energin för uppvärmning korrigeras med fem procent per grad, för den area som haft avvikande temperatur.
Konsekvensen är inte självklar. Går du från 22 till 21 grader hamnar du precis på normalvärdet och ingen korrigering görs, besparingen syns både på räkningen och i primärenergitalet. Går du i stället ner till 19 grader avviker huset med två grader, och energiexperten ska lägga tillbaka tio procent på uppvärmningsenergin innan talet räknas fram. Pengarna är kvar hos dig, men energiklassen rör sig inte. Regeln är rimlig, deklarationen ska beskriva byggnaden och inte de boendes köldtålighet, men den betyder att den som byter termostater med energiklassen som mål bör hålla sig till måttliga sänkningar och sedan gå vidare uppåt i åtgärdstrappan, mot klimatskal, ventilation och värmekälla.
Undantaget som gör trasiga termostater dyra
Korrigeringen har en begränsning som få känner till. Den görs bara om avvikelsen inte beror på installationstekniska brister, och i det allmänna rådet till samma paragraf ger Boverket ett exempel på vad som räknas dit: bristande injustering av värmesystemet. En byggnad ska alltså inte kunna normalisera bort följderna av sina egna tekniska fel. Det gör att termostater som inte stänger kan kosta två gånger: först på räkningen, genom rum som värms över vad någon bett om, sedan i deklarationen, där överkonsumtionen följer med in i primärenergitalet och därmed i den bokstav som anges när huset säljs.
Boverket rekommenderar därför en genomgång av termostater och radiatorventiler inför uppvärmningssäsongen, och noterar att en för hög tilluftstemperatur från ventilationen kan få radiatortermostaterna att slå av. Det ökar risken för kallras från fönstren, vilket brukar sluta med att någon skruvar upp värmen igen.
Boverkets råd: läs åtgärdsförslagen i deklarationen
Termostaten är den billigaste komponenten i ett värmesystem och en av få som de boende själva rör vid. Kanske är det därför den så sällan hamnar i en underhållsplan. Boverket sätter den ändå högt upp på sin checklista inför en översyn av värmesystemet, och listar där en fråga som är lätt att förbise: säger din energideklaration redan något om att värmesystemet bör förbättras?
Den kan mycket väl göra det. Enligt 9 § lagen om energideklaration för byggnader ska deklarationen ange om byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö, och i så fall innehålla rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder. Förslagen är framtagna av en oberoende energiexpert, och de kostar inget extra att läsa.
Senast faktagranskad: 26 juli 2026