Sedan den 29 maj 2026 kan en bostadsrättshavare med egen parkeringsplats kräva att föreningen installerar en laddningspunkt, och föreningen får bara säga nej om det finns en befogad anledning. Det låter enkelt, men frågan rör tre områden som sällan möts i samma beslut: vem i föreningen som egentligen bestämmer, vad fastighetens elanläggning faktiskt klarar, och vilket statligt bidrag som finns att söka. Den som blandar ihop dem riskerar antingen ett ogiltigt beslut eller en installation elnätet inte orkar bära.
Rätten att begära en laddplats
Nyheten är en ny paragraf i bostadsrättslagen, 7 kap. 9 a §, som infördes genom lag (2026:477) och trädde i kraft den 29 maj 2026. Har upplåtelsen av en bostadslägenhet en rätt att nyttja en bilparkeringsplats i eller nära huset, får bostadsrättshavaren begära att föreningen installerar en laddningspunkt just där. Föreningen får vägra endast om det finns befogad anledning, och den som nekas kan begära att hyresnämnden prövar frågan. Kostnaden för laddningspunkten ska däremot bostadsrättshavaren själv stå för. Enligt regeringens proposition 2025/26:148 omfattar det installation och förberedande arbete, el, underhåll av laddningspunkten och administration, alltså inget som hamnar i föreningens gemensamma underhåll. Ett undantag är värt att komma ihåg: den som hyr sin lägenhet eller parkeringsplats i andra hand har enligt samma paragraf ingen rätt att begära installation.
Vad som räknas som en befogad anledning står inte i lagtexten, utan får avgöras från fall till fall. Förarbetena ger däremot konkreta exempel. I samma proposition nämns att en begäran bör kunna vägras om det redan finns eller planeras en kollektiv laddlösning, om installationen skulle ta en större del av fastigheten i anspråk, om den skulle påverka andra boende, eller om den skulle medföra omotiverade kostnader för föreningen som den boende inte ska betala. Just det sista exemplet anges i propositionen kunna vara fallet när installationen kräver uppgraderingar av fastighetens elinfrastruktur. Det juridiska skälet är alltså kostnaden för uppgraderingen, inte kapacitetsbristen i sig. Mer om tekniken nedan.
Styrelsen beslutar, inte stämman
Huvudregeln i bostadsrättslagen är annars att väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark ska beslutas på en föreningsstämma, om inte stadgarna säger något annat. Lagändringen 2026 gjorde ett tydligt undantag för just laddinfrastruktur: enligt 9 kap. 15 § bostadsrättslagen ska beslut enligt 7 kap. 9 a § om installation av laddningspunkt fattas av styrelsen. En enskild ansökan om laddplats ska med andra ord varken vänta på nästa årsstämma eller kräva en extrastämma, den är en styrelsefråga.
Det gäller den enskilda ansökan. Väljer föreningen i stället att bygga ut laddinfrastruktur i större skala, till exempel förbereda hela garaget med kapacitet för framtida laddplatser, blir laddstolpar i brf en fråga för föreningens större åtgärdstrappa för energioptimering, med samma framförhållning och beslutsunderlag som värmepump, FTX eller solceller. Styrelsen gör klokt i att skilja på de två situationerna i protokollet: en enskild medlems lagstadgade rätt är en sak, föreningens egen investeringsvilja en annan.
Elnätet sätter gränsen, inte bara pengarna
Innan styrelsen svarar ja eller nej finns en teknisk fråga som väger tyngre än den juridiska. Elsäkerhetsverket skriver att valet av laddeffekt styrs av både resebehov och de begränsningar som redan finns i elanläggningen, och att en hög effekt sällan behövs eftersom laddning under natten räcker för de flesta hushålls dagliga körning. Problemet uppstår när flera boende vill ladda samtidigt som fastighetens övriga el, spis, tvätt, värmepump, drar sin vanliga last. Då kan huvudsäkringen lösa ut. Lösningen enligt myndigheten är lastbalansering eller lastbegränsning, en utrustning som mäter fastighetens belastning och sänker laddeffekten automatiskt när det behövs.
Här möts elsäkerheten och juridiken: är fastighetens elcentral redan hårt belastad har styrelsen ett konkret, mätbart skäl att utreda kapaciteten innan den kan säga ja till en enskild ansökan, snarare än att neka på en allmän känsla av osäkerhet. Installationen ska under alla omständigheter utföras av ett registrerat elinstallationsföretag, och företaget ska enligt Elsäkerhetsverket vara registrerat just för verksamhetstypen övriga anläggningar för användning av el. Som beställare är föreningen skyldig att själv kontrollera i myndighetens register att företaget den anlitar får utföra arbetet, det är inte något som sköts automatiskt.
Bidraget som halverar notan
Naturvårdsverkets stöd Ladda bilen gäller fortsatt för bostadsrättsföreningar som installerar laddningspunkter för egna boende eller medlemmar. Enligt myndighetens egen sida för föreningar och boendeorganisationer kan föreningen få 50 procent av de bidragsberättigade kostnaderna, dock högst 15 000 kronor per laddpunkt (kontrollerat hos Naturvårdsverket den 28 juli 2026). När stödet i övrigt gjordes om den 1 februari 2026 lämnades reglerna för just boende och medlemmar oförändrade, ansökan går till som tidigare.
Tre saker skiljer sig från vad många tror. Naturvårdsverkets samlade sida om Ladda bilen anger att det inte finns några särskilda ansökningsperioder, stödet är alltid öppet att söka. Den anger också att bidraget täcker de material- och arbetskostnader som behövs för en ny laddpunkt, till exempel laddbox, elarbete och att dra fram tillräcklig effekt, medan kostnader för att installera en begagnad laddpunkt inte ger rätt till bidrag. Och en förening som inte bedriver ekonomisk verksamhet, det vill säga en förening som installerar för sina egna boende snarare än för en extern hyresgäst, får ansöka oavsett om installationen redan är genomförd, så länge ansökan skickas in inom sex månader efter slutförd installation. Det gör bidraget användbart även för en styrelse som redan hunnit installera innan den kände till stödet.
En fråga i två spår, inte en
Sammantaget landar frågan om laddstolpar i en bostadsrättsförening i två parallella spår som styrelsen gör bäst i att hålla isär: den enskilda medlemmens lagstadgade rätt att begära en laddplats vid sin egen parkeringsplats, som styrelsen beslutar om direkt och som medlemmen själv bekostar, och föreningens egna, mer omfattande investeringar i laddinfrastruktur, som hör hemma i det bredare arbetet med fastighetens energioptimering och som kan finansieras delvis med statligt bidrag. Den tekniska gränsen, hur mycket el fastigheten faktiskt har att fördela, avgör i praktiken mer än protokollet gör.
Frågor om hur föreningen prioriterar mellan laddinfrastruktur och andra energiåtgärder, och hur den håller ordning på både beslut och kostnad, återkommer i Styrelsen.se:s genomgång av energioptimering i brf. Och den som redan är i gång med solceller kan med fördel samordna den investeringen med laddinfrastrukturen, eftersom egenproducerad el som annars säljs till lågt pris i stället kan användas för att ladda bilarna på gården. Är föreningen osäker på hur ett större projekt ska upphandlas finns en genomgång av vägen från kartläggning till färdigt avtal med en energitjänsteleverantör.